Sweet Bird

Recitative
First, and chief, on golden wing,
The cherub Contemplation bring;
And the mute Silence hist along,
‘Less Philomel will deign a song,
In her sweetest, saddest plight,
Smoothing the rugged brow of night.

Aria
Sweet bird, that shun’st the noise of folly,
Most musical, most melancholy!
Thee, chauntress, oft the woods among,
I woo to hear thy even-song.
Or, missing thee, I walk unseen,
On the dry smooth-shaven green,
To behold the wand’ring moon
Riding near her highest noon.
Sweet bird…

---

Ljuva fågel

Recitativ
Första och främst, och viktigast, på gyllene vinge,
kommer keruben med kontemplation;
och tar med sig den stumma tystnaden dit,
om nu inte Philomela vill bjuda oss på en sång
och i sin allra ljuvaste, sorgligaste belägenhet,
jämna ut rynkorna på nattens panna.

Aria
Ljuva fågel, som skyr dårskapens oljud,
så väldigt musikalisk, så väldigt melankolisk!
Du förtrollerska, ofta när i skogarna jag går,
söker jag dig, för att höra din kvällssång.
Men träffar jag inte på dig, då går jag osedd
på den torra, jämnklippta allmänningen
för att betrakta den vandrande månen
rida högst, närmast sitt zenit.
Ljuva fågel …