Du bist verflucht, o Schreckensstimme
Arie
Du bist verflucht! O Schreckensstimme!
Du bist verdammt! O Donnerwort!
Die Rache knallt von Agars Spitzen
mit tödlich, doch gerechten Blitzen.
Ihr Felsen, brecht die Bande los!
Ihr Hügel, öffnet eure Schoss!
Bedeckt uns vor des Königs Grimme!
doch nein, nein, zu schwacher Schutz!
zu wenig sichrer Ort!
2. Rezitativ
So ist’s: seitdem bei Edens Baum des ersten Menschen erste Sünde
die andern insgesamt zu gleichem Fall gebracht,
geschiet es nicht durch unsrer Werke Macht,
dass eine Seele Gnade finde.
Wer Fleisch und Blut, wie ja ein jeder tut,
in seinem Busen heget,
verspür’t in diesem engen Raum ein weites Feld,
das nichts, als Disteln, träget.
Unmöglich ist’s, des Höchsten Willen, bei so viel Hindernis,
Ihr Hügel, öffnet eure Schoss!
Bedeckt uns vor des Königs Grimme!
doch nein, nein, zu schwacher Schutz! zu wenig sichrer Ort!
Auf lauter Sünde Tun folgt lauter Fluch und Pein.
Doch nein! Hier hast du, Herr, an uns (ach, sei dafür gepriesen)
Die Grösse deiner Huld erwiesen:
Was uns unmöglich war; hast du für uns getan;
Du zogst, als wahrer Gott,
die wahre Menschheit an;
hast dich durch dich versöhnt;
der Sünden Macht gebrochen,
und uns vom Fluche frei gesprochen.
Durch dieses dein Verdienst allein geht jeder, der’s ergreift, zum neuen Eden ein.
Ach, aber welche Raserei, dass Menschen sich annoch erkünhen,
durch eigne Heiligkeit den Himmel zu verdienen!
Es macht der Sohn uns frei, noch willst du das durch dein Verdienst erwerben,
was wir allein durch ihn aus Gnaden erben.
Jedoch ein einzig Wort schlägt deinen Hochmut nieder,
ein einzig Wort: Die Unvollkommenheit,
von welcher nämlich deine Glieder
in diesem Leben nie befreit:
Dies lass dir stets für Augen schweben.
Du aber, Heil der Welt, verleih,
dass zwar, durch angezäumtes Leben,
die Freiheit nicht bei uns der Bosheit Deckel sei;
doch, dass wir Hoffnung und Vertrauen,
voll Demut, bloss auf deine Gnade bauen.
Denn die allein befreit den Sünder:
So sind wir Isaacs, nach der Verheissung, Kinder.
3 Arie
Frohlocket ihr seligen Kinder der Freien!
Die Fessel der Knechtschaft sind ewig zerstückt.
Der Heiligste macht uns, aus Sklaven und Knechten,
schon itzo auf Erden zu freien Gerechten,
bis dass uns, bei Zions verherrlichten Reichen,
das Erbe der völligsten Freiheit beglückt.
Laudate Dominum in sanctis ejus
Laudate Dominum in sanctis ejus;
laudate eum in firmamento virtutis ejus.
Laudate eum in sono tubæ.
Laudate eum in psalterio et cithara.
Laudate eum in tympano et choro.
Laudate eum in cymbalis benesonantibus;
laudate eum in cymbalis jubilationibus.
Omnis spiritus laudet Dominum!
Alleluja!
Du är fördömd! O skräckens röst!
(till 4:e söndagen i fastan)
1 Aria
Du är fördömd! O skräckens röst!
Du är förbannad! O tordönsord!
Hämnden slår till från Hagars spjutspetsar
med dödliga, men dock rättfärdiga blixtar.
Ni klippor, bryt banden!
Ni kullar, öppna era skottgluggar!
Skydda oss från kungens vrede!
Men nej, nej, skyddet är för svagt!
Platsen är för osäker!
2 Recitativ
Så är det: sedan den dag, vid Edens träd
de första människornas synd orsakade alla
att tillsammans falla på samma sätt,
är det inte genom våra handlingars kraft en själ kan få nåd.
Den som vårdar kött och blod i sitt bröst, som ju alla och envar gör,
känner i detta snäva rum ett stort fält,
som intet bär utom tistlar.
Omöjligt är det, att den Högstes vilja, vid så mycket hinder,
helt och hållet uppfylla.
Hur kan det vara annorledes?
Om man bara ägnar sig år att synda, så följer bara förbannelse och pina.
Men nej, här har du, Herre, visat oss din storhet (Ack, Du vare lovad!)och bevisat din storhets godhet:
det som var omöjligt för oss; det har Du gjort åt oss;
Du drog, som sann Gud, den sanna mänskligheten till dig;
och har den, genom dig, och med Dig försonat;
och syndens makt brutit;
och fritagit oss från förbannelse;
och genom denna Din förtjänst får var och en,
som tar emot, gå in i det nya Eden.
Ack, vilket raseri människor fortfarande tillåter sig,
för att förtjäna helighet i himlen åt sig själva!
Det är sonen som befriar oss!
Och fortfarande vill du att det ska vara din egen förtjänst,
den frihet vi fått, men bara kan ärva genom Hans nåd.
Men ett enda ord välter ditt högmod, ett enstaka ord: ofullkomlighet,
som i detta liv dina lemmar aldrig blir kvitt:
Låt detta alltid sväva för din blick.
Giv Du världen frälsning,
så att i livet i Ditt förbund vår frihet inte blir ett lock på ondskan;
men att vi bygger vårt hopp och vår ödmjuka förtröstan blott på Din nåd.
Ty endast denna befriar syndaren.
Så är vi enligt löftet Isaks barn.
Jubla ni frihetens saliga barn!
Slaveriets bojor är för evigt sönderslitna.
Den Heligaste gör oss redan nu på jorden,
från att ha varit slavar och knektar, till fria rättfärdiga,
tills dess vi i Zions förhärligade riken,
saliggörs genom arvet av den fullkomligaste friheten.
Lova Gud i hans helgedom (Psaltaren 150)
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
Lova honom med tamburiner och kör.
Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
You are cursed! Voice of terror!
1 Aria
You are cursed! Voice of terror!
You are angry! Oh word of thunder!
Vengeance hits from the spear heads of Hagar
with deadly, but righteous flashes.
You mountains, brake the bonds!
You hills, open your bulkheads!
Protect us against the king’s wrath!
But no, no, defence is too weak!
The place is too insecure!
2 Recitative
So it is: since the day, at the tree of Eden,
the first humans’ first sin caused all men together to the same fall,
it is not through the power of our actions, that our soul may find grace.
After nothing but sinning follows nothing but damnation and pain.
But no, here you, Lord, has shown us your greatness.
(Oh! The Lord be praised!)
And proved the greatness of your grace:
what was impossible for us, you have accomplished for us;
You as true God, took the true shape of a human being;
reconciled yourself with yourself;
and broke the power of our sins;
and aquitted us from damnation;
and through you alone everyone
who is willing to receive, may enter the new Eden.
Oh, with what fury man still acts
to deserve Heaven through his own righteousness;
It is the Son who makes us free! And yet,
you pretend to gain through your own merit,
the freedom we can enherit only through His grace.
However, one single word will break your pride:
Imperfection!
Which your limbs in this life will never be rid of.
Keep for ever this before your eyes.
But You, bestowe Salvation upon the world,
so that, surely, living in your covenant
our freedom be not a lid on evil,
but that we may build our hope and our humble
trust on Your grace alone.
Since this alone frees the sinner.
Thus, in keeping with the promise, we are Isaac’s children.
Rejoyce you blessed children of freedom!
The chains of slavery are broken for ever.
The Holiest changes us from slaves and servants,
already on earth, to be free and righteous people,
until we in the glorified realms of Zion,
inherit and are blessed with total freedom.
Praise God in His Sanctuary (Psalm 150)
Praise God in his sanctuary;
Praise him in the firmament of his power.
Praise him with the sound of the trumpet:
Praise him with the psaltery and harp.
Praise him with the timbrel and choir:
Praise him upon the loud cymbals:
Praise him upon the high sounding cymbals.
Let every thing that hath breath praise the LORD.
Praise ye the LORD!
