Karl Nicklas Gustavsson

Sonat för piano och sopran (op. 36)
Till minne av en vacker dröm

Där du finns råder ljuset I din värld rinner lycka likt vatten
Du doftar gott och klär dig vackert
Med sorglös förhoppning möter du dagen
När min själ reflekterades i dina ögon
Så fylldes jag av vällust
När den upphörde göra det blev jag förkrossad

Numera är du och jag den döda musslans skal
En gång slöt vi kring något levande
Idag bildar vi endast ett ångestfyllt gap kring en tomhet
Om pärlan skallrar mellan våra förhärdade väggar
Så gnistrar den endast i skenet av minne

I min kropp finns tystnad, i min kropp finns tystnad
Jag badar i havet av egna tårar Spegeln visar ett slitet förfall
Fjärran din glädje, fjärran din glädje
Möter jag natten

Sonata for piano and soprano op.36
to the memory of a beautiful dream

Where you are, there is light In your world happiness flows like water
You smell nice and dress beautifully
With carefree expectation you meet the day
When my soul was reflected in your eyes I was filled with voluptuousness
When it stopped doing it I became broken-hearted

Nowadays you and I are the dead clams shell
Once we closed ourselves around something living
Today we only form an agonized gap around an emptiness
If the pearl rattles between our impenitent walls
Then it only sparks in the glowing light of the memory

In my body there is silence, in my body there is silence,
I bathe in the sea of my own tears
The mirror shows a worn decay
Far away from your happiness, far away from your happiness
I meet the night