Romance
(Dikt: Paul Bourget, Musik: Claude Debussy)
L’âme évaporée et souffrante, l’âme douce, l’âme odorante
Des lis divins que je cueillis
Dans le jardin de ta pensée,
Ou donc les vents l’ont-ils chassée,
Cette âme adorable des lis?
N’est-il plus un parfum qui reste
De la suavitée céleste
Des jours où tu m’envelloppais
D’une vapeur surnaturelle
Faite d’espoir, d’amour fidèle
De béatitude e de paix?
Romans
Den livlösa och lidande själen, den blida själen, själen som doftar
av liljorna jag plockade
i din tankes trädgård,
vart har vindarna drivit den,
denna liljornas älskliga själ?
Finns det ingen doft kvar
av det himmelskt ljuva,
från dagarna då du omslöt mig
med en magisk dimslöja
av hopp, av den trofasta kärlekens
lycksalighet och av frid?
Romance
The spent and suffering soul, the gentle soul, the fragrant soul
Of the divine lilies, which I gathered
In the garden of your thought,
Where then have the winds winds driven it,
That adorable soul of the lilies?
Is there no scent left
Of the celestial sweetness
Of the days when you enveloped me
In a magic mist,
Of hope, of faithful love
of bliss and of peace?
