Den som var främste intiativtagare till att hembygdsgården bildades från början var fru Dagny Danielsson samt folkskollärare Simon Överström. Dagny Danielsson satte sig i förbindelse med med en konstnär vid namn Oscar Jonsson som var medlem i Värmlands hembygdsförbund. Oscar Jonsson besökte 1948 Storfors för att se vad samhället hade för att starta en hembygdsförening.  Vid detta besök insåg Oscar Jonsson att huset Koltorpshagen var det bästa huset av alla. Som han uttryckte sig ”vackert belägen i Björkhagen samt en gammal vacker byggnad med anor från 1600-talet. Här tyckte han det var en utomordentlig plats för en hembygdsgård. Allt detta tillsammans gjorde att Storfors hembygdsförening bildades 14 februari 1949.

De första som satt i styrelsen var Ordförande Simon Överström, vice ordförande Dagny Danielsson, sekreterare Margot Bergström och kassör Bror Andersson. Övriga inblandade var Israel Jernberg, Erik Sundell, Selma Kämpeskog, Ansgar Viik, Henning Malmbacken, Arvid Ernvik samt Edit Bäck.

Det var Uddeholm AB som skänkte byggnaden enligt följande: Huvudbyggnaden består av 7 rum och en förstuga samt en liten

hall. Rummen fördelar sig på en nedre våning med två lägenheter om rum och kök på norra och södra gaveln, samt mellan dessa ett enkelrum åt öster och en förstuga åt vänster. På övre våningen finns två gavelrum samt en liten hall mellan dessa. Uthuset, vars norra och halva del består av en timrad kista, medan det övriga huset är uppfört av bräder och har spåntak. Det antogs att hela uthuset måste vara av samma ålder. Bräderna har en bredd som inte härstammar från nutiden. Den timrade delen består av små bodar, förmodligen har de använts som matbodar, medan den övriga delen använts till vedbodar och skjul.

Gårdens anor sträcker sig så långt tillbaka som till 1600-talet men genomgick en ombyggnad år 1721. Tidigare fanns också en ladugård belägen där dagens serveringsstuga står. Då jordbruket på gården upphörde fungerade huset som bostäder till familjer som arbetade på Storfors gård samt i rörverket. Uthuset som finns kvar har tidigare använts som matbod, vedbod och loge. Flera generationer har bott på gården, några av dessa var Petter Svensson som 1871 erlade arrende. Han arbetade även då på bryggeriet som fanns i Storfors på den tiden. Petters son, Nils Pettersson som även kallades Nils i Venta föddes på gården.

1906 flyttade Ivar Persson in med sina föräldrar och sju syskon. Den sista personen som bodde i huset var Emeli Rutgersson. Hon bodde i köket på andra våningen.

Bilden ovan är något otydlig men ger ändå bild av hur gården Koltorsphagen såg ut. Vill man se bilden tydligare finns den att skåda på Storfors Bibliotek. På orginal bilden syns familjen på trappan mycket tydligare. Årtalet är dock inte känt. Men det är väl troligt att bilden är taget någon gång i början på 1900-talet.

Storfors folkdanslag lade ner mycket frivilligt arbete och byggde en dansbana bredvid huset som senare monterades ner, och virket användes till nytt dansgolv på logen. Den nya dansbanan byggdes på 1960-talet.

Bredvid serveringsstugan finns en stor sten. Det kan verka ganska obetydligt men stenen har en gång legat efter den gamla vägen mot Filipstad. Sedan flyttades den till Hembygdsgården och bär Drottning Kristinas sigill och är med det skyddad av landsantikvariatet.

På gården ligger även en gammal stuga från 1600-talet eller slutet av 1500-talet som ursprungligen kommer från Backa som är en plats mellan Storfors och Nykroppa. Det sägs att det var en rökstuga från början och att den under den tiden fick namnet Sutta, som sägs härröra från en kvinna som en gång bott i stugan och som kallades för Mor Sutta. Hennes egentligen namn var Emma Johansson.

Rökstuga är en typ av hus som har en eldstad men saknar rökgång.

Stugan flyttades från Backa till Mosserud som ligger mellan Storfors och Bjurtjärn, och senare skänktes även denna liksom Hembygdsgården till föreningen. Den nedmonterade stugan sattes ihop 1995.

Tidens tand hade satt sina spår därför fick knuttimret kortas av med cirka 35 cm och nya stockar fick ersätta det ruttna virket. Suttastugan har därför blivit lite mindre än från begynnelsens dagar. En ny eldstad murades upp och gräs till att täcka taket med köptes in. Efter detta stod stugan färdig för inflyttning 1999. Det sägs att självaste Drottning Kristina skall ha övernattat i stugan och sovit i dess säng under en genomresa mot Norrland på 1600-talet.